Åh!

Nu händer det grejer! Idag när jag kom från jobbet var fondväggen på plats! Och hur snygg som helst. Snart är det inflyttningsdags...

Min helg i Matfors var helt otrolig. Längre redogörelse kommer, förhoppningsvis med bilder. Tyvärr glömde jag kameran men det fanns andra som hade bättre minne, så jag hoppas att de delar med sig.

På söndagspromenad! Vi gick till pappa och tände ljus och sjöng lite.

Isak har fått svinkoppar. Många. Det började i ljumsken och har nu spridit sig över halva kroppen. Det är en lång och ganska sorglig historia, eftersom vi inte fick komma och visa upp såren i söndags när vi ringde. Därför har Isak inte fått pencillin förrän idag och förmodligen hunnit smitta halva förskolan. Risken att Allis ochså är smittad måste vara typ 100%. Isak tar dock sina sår med jämnmod. Han hade charmat halva vårdcentralen och hela Apoteket med att sjunga och ramsa och le så vackert.

I köket går det framåt! Svärfar och svärmor har varit här idag och hjälpt Peter. Nu spacklas det för fullt och när jag skrivit färdigt här ska jag gå och grundmåla lådan som spotlightsen sitter i.

På jobbet har det varit en sällsamt lyckad dag! Många skratt och utvecklande samtal.

Målarpenseln väntar!

Uppdatering, bara

Gullungarna smaskar lchf-ugnspannkaka med lingon och grädde - mycket populärt!

På fredagen var mormor här nästan hela dagen. Medan Isak sov och Allis vilade hade jag utvecklingssamtal på Alvas skola. Läraren hade så mycket gott att säga att jag blev lite blöt i ögonen vid ett par tillfällen. Oj, vad upplyftande det är med människor som fokuserar på det positiva!

Handbollscup i Norrfjärden i går. Jag och Allis åkte iväg dit, Isak for till farmor medan farfar och Peter jobbade med köket. Allis har ju visat tendenser till att bli åksjuk och har också kräkts i bilen vid ett tillfälle. När vi hade några hundra meter kvar till sporthallen sa hon att hon hade ont i magen, men jag chansade på att vi skulle hinna fram. Det var dumt. ;) Att det ryms så mycket kräk i en så liten person... Men sen hade vi en jättemysig dag! Alva gjorde en kanoninsats och båda älvsbylagen vann sina respektive grupper. Kul!

I köket är nu samtliga bänkskivor på plats, bänkskåpen flyttad och diverse småfix fixat. Vi närmar oss inflyttningsfesten!

För övrigt så är jag så glad för min vän AÖ som är kär och galen! Vad var det jag sa! :)

God natt!

I kväll skickar jag en varm godnattkram till de som behöver och vill ha. Jag var just in och tittade till mina små (och inte SÅ små) sovande juveler och då slog det mig att många barn far illa just nu. Tanken svindlar. Det känns skönt att ändå, i miniformat, bidra till barns välbefinnande, genom sova-hela-nattenkuren, genom föräldraforumet hos Anna Wahlgren och genom mitt arbete i skolan. Inte är det mycket men lite ;) Jag citerar ovan nämnda författare: "Små barn ska njutas - och njuta själva"

Fars dag

Igår var det fars dag. Det var första gången vi inte åkte till Tväråsel för att uppvakta pappa utan istället gick till hans grav och tände ljus. Vi gick dit, jag, mamma, brorsan och syrran E. Det kändes skönt att vara tillsammans!

Sen firade vi så klart pappa P. med fika och en liten present. Sicken tur jag har haft! Han är en fantastisk pappa och make.

Nemo och Isak

Här är en bild på söta Nemo och Isak. Den är visserligen tagen i somras men Nemo har inte förändrats så mycket. Lite större och lite mera päls bara!

Familjen Marklund på besök

Idag har Veronica, Thomas, Lydia, Jakob och Nemo hälsat på. För de som inte vet det är Veronica Peters syster och resten är hennes familj. Nemo är deras väldans gulliga hund! Vi fikade lchf-vänligt; ostkaka, brownies och en tårta med grädd- och mascarponefyllning. Inte är det ju lika sött som vanligt, men GOTT ändå!

Farmor är lyckligt och väl hemkommen från sjukhuset - skönt!

Blommor till farmor

I går kväll och idag har våra tankar varit hos farmor Elsa, som tillbringat natten på Sunderby sjukhus. Hon har haft ont i magen i flera dagar men igår blev det sämre, och det visade sig att hon behövde antibiotika. Idag har hon kunnat börja äta lite och i morgon får hon nog komma hem - skönt! Bilden på blommorna är till farmor, som en liten uppmuntran.

Ur kör-repertoaren

Idag introducerades en ny sång för kören, skriven för 12 år sedan, av en sydafrikansk, ung kille. Med den senaste tidens världshändelser (Obamas historiska seger och oroligheterna i Afrika t.ex.) i åtanke gav texten mig ståpäls!

"Something inside so strong
I know that I can make it,
though you are doing me wrong, so wrong
You thought that my pride was gone
Oh, no!
Something inside so strong.

Brothers and sisters,
when they insist
we´re not good enough
Well, we know better.
Just look them in their eyes and say:
We´re gonna do it anyway.

Something inside so strong
I know that I can make it
though you are doing me wrong, so wrong
You thought that my pride was gone
Oh, no!
Something inside so strong"

Att sjunga i kör är bara bäst!

Mys-onsdag

Vilken dag för små liv! Först besök av världens bästa farfar och farmor och sedan badhuset med pappa och Alva. Det kan knappast bli bättre! Jo, förresten. Allis skrälliga hosta kunde ta och flyga sin kos, tycker jag.

I morgon är det fotografering på förskolan och vi hoppas så klart på jättefina bilder!

Ostkaka...

Ostkaka på lchf-vis, med grädde och hallon. Oj, oj, gott, gott!

4 * gott att leva.

1. En rolig dag på jobbet med glada, engagerade och flitiga elever. Det går inte en dag på jobbet utan att jag får skratta rejält och alltsom oftast får jag också känna mig behövd och viktig för andra människor. Det är härligt!

2. Också hemma är det harmoniskt nu. En solskenshistoria:
Isak kommer in i barnens rum där Allis grejar på.
-Heeeej Alli! Va jööööl du?
- Hej söta lillebror! Jag lagar frukost. Är du hungrig?
- Isa äl lättehunnlig.
- Jag gör pizza till dig.
- Taaatt! Ja älska dig, Alli!
- Jag älskar dig, Isak!
Sen åt de osynlig pizza och lekte med bilar en lång stund.

3. Middagsmaten! Ostbrödet i Skaldemans "GI-noll" som pizzabotten, fylld med kolhydratsnål tomatsås, salami, oliver, färsk basilika och rikligt med riven ost. Slurp vad gott det var! Barnen fick skinka och ananas på sina och det var en försvinnande åtgång.

4. Vänner. Som stöttar och skojar, lyssnar och skickar omtanke. TACK!

Minnen

Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.

Du käre Far som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.

Ett novemberfika hemma hos oss, 2006. Morfar och Allis. Inte anade jag då att vi hade så kort tid kvar tillsammans, jag och min pappa. Jag tycker så mycket om den här bilden för den visar verkligen pappa precis som han var: redo att brista ut i ett stort, härligt skratt!

Helgen har ägnats åt att minnas pappa. Hans grav är så fin och där har brunnit flera ljus, hela helgen. På fredagkväll var jag på en utegudstjänst på kyrkogården där han ligger. Frosten hade klätt allting i gnistrande vitt och det var 5 grader kallt. De hade tänt massor av maschaller och satt ut bänkar. Prästen och kantorn läste så vackra ord och vi sjöng Blott en dag, Tryggare kan ingen vara och Bred dina vida vingar, samtliga pappas favoritpsalmer. Jag grät dock oavbrutet och kunde inte ta en enda ton! Förlösande tårar - jag kände mig lugn och varm om hjärtat när jag gick hem.

På lördag kom mamma hit och alla som kunde följde med till graven. Sen gick vi till kyrkan för minnesgudstjänst. Vi var många som var där för pappas skull och det kändes bra. Mamma blev väl omhändertagen. Efter kyrkan gick vi och mamma hem till oss och åt middag. Sen såg vi på gamla bilder och videoklipp med pappa och gladdes åt att vi fått ha en sån underbar pappa och make. Mamma sov här och det var så mysigt!

Tack för allt gott du mig ständigt ger, att känna, älska och äga.

Tack käre Far för så mycket mer, än jag kan tänka och säga.