Tid för eftertanke

Jag håller på att fixa fotoböcker för de senaste åren och alltså tittat igenom en massa bilder. Det har varit väldigt omtumlande faktiskt. Starkaste minnena är förknippade med starka känslor. Vårt fantastiska bröllop, när Allis efter låååångt arbete kom till oss, när Isak kom som en raket, Alvas makalösa PSG-turnering och förstås den tunga sorgen när pappa lämnade oss. Så här i allhelgonatider är det naturligt att mina tankar går till det sista minnet.

Pappa var verkligen en glädjespridare av stora mått. Flera dagar i veckan bullrade han in för en kaffekopp och en pratstund. Det är det jag saknar allra mest; den vardagsglädje som han spred här hos oss. Och när jag tänker på att Allis och Isak inte kommer att minnas sin morfar så kan jag knappt andas för att det är så sorgligt.

Så idag ska vi gå till graven och tända ljus och sjunga för pappa. Du käre far, som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.