Pappa var verkligen en glädjespridare av stora mått. Flera dagar i veckan bullrade han in för en kaffekopp och en pratstund. Det är det jag saknar allra mest; den vardagsglädje som han spred här hos oss. Och när jag tänker på att Allis och Isak inte kommer att minnas sin morfar så kan jag knappt andas för att det är så sorgligt.
Så idag ska vi gå till graven och tända ljus och sjunga för pappa. Du käre far, som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.
4 kommentarer:
åh jag blir alldeles tårögd :(
Lilla söta farfar ..
Ja, du vet att jag vet... :(
Varmaste kramen!
/C
Skicka en kommentar