Sång- och matglädje

Vilket sväng det var på kören idag! Jag kan se oss fylla klipporna i Storforsen med tiotusentals människor som sjunger med, dansar och sjunger, gråter av rörelse över våra finstämda harmonier och slutligen ger oss stående ovationer. Nu har vi ju bara lärt oss en handfull låtar än. Men ändå :)

Dagens middag var Airams otroligt användbara omelettbotten med rester av tacoköttfärs och lite smask på toppen. Airam kallar den för pajbotten, men det tycker jag är missvisande. Om man förväntar sig frasig, knaprig så blir man besviken, men den är god och som sagt, användbar till alla möjliga fyllningar.

Omelett Tacostyle

2 msk smör
1 dl grädde
4 ägg

Smält smöret i ugnen. Vispa ihop grädde och ägg och slå stanningen över det smälta smöret. Grädda till torr yta och ordentligt med färg.

Strö över rester från fredagens taco. Gör en topping av grädde, creme fraiche och ost och grädda till fin färg.

Servera med valfritt grönt, guacomole och fetaost.

Vad fint det blev!

Tapeterna är äntligen på plats! Och vi är så nöjda, så nöjda.

Jag har ju lovat en av mina vårutmaningskollegor ett veckomatschema och det måste jag ju hålla! Så här ser vår planering ut:

Måndag Tacopaj (på tacofärsrester)
Tisdag Hamburgare, coleslaw
Onsdag LCHF-pannkaka
Torsdag Viltskav, blomkålsmos
Fredag Lax"pasta"
Lördag Vi ska äta borta, men mitt förslag är en fin köttbit, grillade grönsaker och en fet god sås.
Söndag Moussaka
Att det är gott med egenhändigt vispad bearnaisesås! Bilden är från i lördags.

Sängen kallar, men jag återkommer med bilder från den nya rummet!

Bakslag i tapetbranschen

Efter att ha tillbringat X antal timmar med att riva tapeter, blev jag lätt galen igår när vi satte på klistret och underlaget lossnade. Bara att börja om... Med hjälp av Davids ånggrej blev det dock en hyfsat lätt match. Idag hoppas vi få tapeterna på plats, men först ut i solen en liten sväng. Ha en fin söndag och krama varandra!

Allis hjärta

Vårvinterutmaningen startade på bästa tänkbara sätt, men på andra plan har det varit en svår avslutning av veckan. Tårarna trillar och tankarna är tunga. En influensa som följs av en magsjuka. Och på kvällen finns barnet inte mer. Hur kan det få hända? Hur orkar man? Hur förklarar man för syskonen? Vad kan jag göra? Jag och några andra gamla Anna-Wahlgren-vänner har skickat blommor och dikt och Mia har startat en insamling. Läs hennes blogginlägg här

Allis och Isak har märkt att jag varit nedstämd och undrat lite över den plötsliga ökningen av antal pussar, kramar och kärleksfulla ord. Jag sa bara att mitt hjärta var extra fullt av kärlek just nu. Och jag snodde min vän Annas formulering och berättade att Allis och syskonen har varsin egen plats i mitt hjärta fast bredvid varandra så de alltid når alla de andra. Efter en liten stund kom Allis med den här teckningen och berättade:
"Här är ditt hjärta mamma. I de blå rummen bor jag och Isak. Alva bor i det röda rummet och Stig bor i det bruna. De gröna rummen högst upp är mammas och pappas. Alva och Stig når inte er, men de kan bara ropa på oss så byter vi plats en stund. Ska vi ha några fler bejbisar? Nähä. Då är den gröna triangeln bara en grön triangel. Annars blev det ju inget hjärta. Eller förresten. Mormor kan ju bo där. Hon är ju lite ensammen"

Är det inte vackert, så säg!

Första veckan - en fin start

Första veckan i vårvinterutmaningen har varit jättebra, -1,1 kilo! Jag har följt min handlingsplan, förutom motionen som varit i princip noll. Tanken har varit att äta precis så mycket att jag är hungrig till nästa mål. Det har funkat i stort sett perfekt. Det är skönt att bli verkligt hungrig istället för sugen, som jag ständigt var innan LCHF.

Tack för alla hurrarop både här och IRL! Till er som skulle vilja vara med, men av olika skäl inte kan eller vågar: rapportera om och när ni känner för det, vetja!

En orolig natt

Det är så ofattbart. Jag gick in hos mina små i går kväll. De snusade och sov, alla tre andetagen inom 4 kvadratmeter. Alva i tryggt förvar hos sin fina pappa. Att något andetag skulle tystna. Blotta tanken är så fasansfull och för fina J är det verklighet idag.

Krama varandra och barnen.

Obeskrivligt sorgligt

En kär Anna-Wahlgren-bekant har mist ett barn. Det är så fasansfullt och obeskrivligt sorgligt. Jag saknar ord så jag lånar Anna Wahlgrens, än en gång.

Det är de vackraste barnen som dör
de som ingen ondska berört
de som är mjukare än andra,
kärleksfullare.

Det är de vackraste barnen som dör
läggs i jord i stället för i armar
och ljuset från just deras ögon
slocknar.

Det är de vackraste barnen som dör
medan hjärtan gråter
förbittrade, stela,
livsberövande.

Oförtjänta kom de
välsignade gick de,
de vackraste barnen
som dör.

Mina tankar är hos dig J, och de dina.