Fiskgryta

Den här grytan gör jag ofta, i olika varianter. Idag fräste jag en halv rödlök i smör, tillsatte tomatkross, broccolibuketter, buljongtärning, grädde och halvtinad vit fisk och lät det puttra några minuter. Sen klickade jag i creime fraiche och till sist räkor. När grytan är varm är det bara att servera. Gott, varmt och mättande!

Vårvinterutmaningen

Häng med mig på utmaningen, vetja! Så här ser det ut: nio veckor och i genomsnitt 0,66 kilo per vecka... Det är tufft men överkomligt. Tror jag :) Valborgs är en lördag, så lördag blir rapporteringsdag. Det blir kul det här!

Barnen och LCHF

Jag fick en fråga:

Hur gör du med barnen när du käkar LCHF? Äter dom samma el gör du annan mat till dom? Tänker om man gör nåt med en hel del grädde o smör o så serverar man kolhydrater t barnen så blir det ju väldans onyttigt!? Å så kanske de slinker ner nån kaka ibland...

Intressant fråga och något som jag funderat en hel del kring! Barnen äter i princip samma mat som vi gör. Vi har ett fem veckors matschema som vi utgår ifrån. Den här veckan ser ut så här:

Måndag: Korv och makaroner/chorizo och coleslaw
Tisdag: Ägg och bacon
Onsdag: Tacogratäng
Torsdag: Fiskgryta
Fredag: Kycklingspett, grekisk sallad
Lördag: Kött, rostade grönsaker, hemmagjord bea
Söndag: Ugnsbakad lax, skirat smör och ägg, kokt broccoli

Två skillnader mellan barnens och våran mat och det är måndag för de gillar varken starka korvar eller coleslaw och till fiskgrytan idag kommer jag att koka potatis till dem.

När barnen äter kolisar till maten har vi vänt på proportionerna och ger lite kolhydrater och mycket sovel. Lördagsgodis och fika till fest men vi försöker undvika socker och vitt mjöl för dem i vardagen.

Det är klart att det blir energitätt om de äter mycket fett och mycket kolhydrater, men det verkar inte vara några problem. De verkar anpassa portionerna och lyssna på sina kroppar, oförstörda som de är :)

Hur gör ni andra LCHF-vänner med barn?

Norrsken

Norrsken vid foten av pulkbacken i Kanis. Temperatur +1 grad. Peter har fotat. Hur mäktigt som helst! Det är inte jätteofta man ser det så otroligt tydligt även inne i tätorten.

Hej, jag heter Lua och jag är en...

...tillfrisknande sockermissbrukare.

Kanske är det så man borde presentera sig? För nog är det så. Jag har ju slutat med nikotin för sju år sedan och med kolhydrater för snart tre år sedan, och likheterna är slående. Känslan av att mista en kär vän och av att berövas ett glädjeämne i livet. Abstinensen. Tanken "om ingen ser, har det aldrig hänt". Det rent fysiska suget som är så svårt att hantera. För mig är kolhydrater ett gift, fullt jämförbart med nikotin.

Resan mot ett nikotinfritt liv har varit snårig. Jag har slutat och sedan trott mig kunna röka bara ibland - pöh! Det tog många slutningar innan jag insåg faktum: allt eller inget.

Låt matglädjen blomstra!

Resan mot ett sockerfritt liv är också snårig. Inte minst av artighetsskäl. Hur lämnar man landgången på en begravning till exempel? Jag har funderat på hur man ska säga. "Jag är allergisk mot kolhydrater", kanske. Eller "Jag mår så dåligt av vitt bröd"? "Jag är tillfrisknande sockermissbrukare"? För när jag säger: "Jag äter LCHF", så får jag ofta svaret: "Jamen NÅN gång måste man ju unna sig". Problemet är ju bara att det verkligen inte är att unna sig! Uppblåst mage, huvudvärk, trötthet, viktuppgång och två dagars abstinens - är det nåt att sträva efter?! Aldrig säger man till en gammal rökare att unna sig ibland...

Jag har fått reaktioner på min vårutmaning. En vän oroar sig för unga flickor och bantning och vilka signaler min utmaning sänder. För mig är LCHF och viktnedgång en ren hälsofråga. Fetma är farligt för kroppen och handikappande för den enskilde. Jag har fått tre barn strax innan 40 och vill orka vara aktiv med dem under många, många år än. Att motivera sig med en utmaning och ett kortsiktig belöning (en snajsig bikini) är ett sätt att nå det långsiktiga målet - ett hälsosamt liv och en kropp att röra sig i.

Det gäller att vara på alerten :)

Jag har bantat hela mitt liv. Det är värdelöst. Jag går ner och sedan upp allt och lite till. Jag har varit hungrig, kämpat emot min egen kropp och gått förlorade ur striden. Nu äter jag mig mätt, mår bra och går ner i vikt på köpet.

När jag var liten rökte de vuxna inomhus och i bilen. Nu är det alldeles otänkbart. Låt oss hoppas att det går likadant med kolhydraterna!

Barnboksminnen

"En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje."

~Astrid Lindgren~

Min systerdotter Karin bor för tillfället i Dublin och det är så kul att få följa vardagslivet där, via hennes fina blogg. Idag skriver hon om barnböcker och jag snor idén rakt av!


Själv har jag massor av fina bokminnen. Jag minns hur det kändes att komma till stugan på vårvintern och hitta de älskade böckerna där. Jag kan känna hur det luktade när jag öppnade lådan där de låg och hur sidorna i boken om ankan Kitty kändes.

Men mitt allra starkaste bokminne var när jag läste Ronja Rövardotter. Vilken otroligt känslomässig upplevelse det var! Det var första gången jag grät till en bok och jag absolut älskade det. Jag har nog läst den 10 gånger och den håller än. Så fort Allis och Isak blir tillräckligt stora ska jag läsa den för dem.

Vilket är ditt bästa barndomsbokminne?

Välkommen mars!

Sällan har mars varit så välkommen som i år. Det känns ljuvligt att vända bort februari i almanackan, faktiskt!

Jag ser fram emot den här lediga sportlovsveckan, Maris 30-årsfest och framför allt: stuginvigning med en långhelg. Att efter en heldag ute komma in, göra upp eld och mysa omkring i långkalsongerna, äta gott och spela spel... åh, vad jag längtar!