Inte vilket jobb som helst...

...utan världens bästa har jag! I veckan har jag haft flera sådana där lektioner när jag tänker: JA, JUST DET! Det var ju DÄRFÖR jag blev lärare! Hjärtat svämmar över:

När man ser elever övervinna sig själva i det komplexa muntliga, nationella provet.
När de andra med respektfulla nickar och vänliga blickar stöttar den talare som tycker att det här är extra svårt.
När samtalen efteråt blir fyllda av ny respekt för varandra.

När en klass lyckas lämna gammalt groll bakom sig och ta nya friska tag.
När en annan klass med liv och lust ger sig in ett tidningsprojekt och sprutar ur sig kreativa förslag, av skiftande karaktär... ;)
När kollegorna har tänt ljusen i personalrummet och vi för djuplodande samtal, varvat med det mest vansinnigt ytliga.

En härlig vecka ska i morgon avlutas med After Work med någon slags sångtävling som vi givetvis kommer att dominera totalt. Fredag den 13:e? Javisst. Men vem bryr sig?? ;)

Hej mitt vinterland!

Jag älskar vita, krispiga, rena, lagom kalla och soliga vinterdagar! Och när november bjuder på sånt här väder är det ljuvligt. Blä för slask och mörker och nakna grenar - hurra för snön!

På begäran: LCHF-pizza

Ostbröd är en LCHF-uppfinning som också kan fungera som pizzabotten. Jag gör enklaste möjliga varianten med 4 ägg, 4 msk majonäs och 4 dl riven ost som man blandar ihop, brer ut på bakplåtspapper i lagom stora kluttar och gräddar 7 minuter på 250 grader. Sen är det valfri fyllning. Igår gjorde jag en rejäl laddning på rester och då blev det tre varianter:

1. Tomatsås (jag köper den kolhydratsnålaste färdiga pastasås jag kan hitta) skinka, champinjoner, rödlök, oregano och ost.

2. Tomatsås, salami, fetaost, oliver och färsk basilika, ost

3. Tacosås, tacokryddad köttfärs, paprika, rödlök och ost.

Grädda ordentligt och var inte snål med fyllningen! För faktum är att det är fyllningen som gör susen!

Sjuka igen...

I eftermiddag hade Isak feber. Inte roligt det här! Skulle vilja åka till Mauritius och ligga i en hängmatta.

Helgrapport

I fredags var jag och Peter ut och åt på Trescrona. Alva och Matilda var barnvakter, vilket innebär att sitta i soffan och käka godis och ringa om något inträffar. Maten var jättegod och efteråt gick vi till Café Storgatan och lyssnade på livemusik - mycket trevligt.

På lördag morgon följdes jag, Alva, Allis, Isak, mamma, Krille och Eva till pappas grav för att tända ljus. Det blev inte så särskilt känslosamt med de små hulliganerna, men jag tror att pappa skulle ha uppskattat de glada skratten och springet, faktiskt! På kvällen var Alva och två kompisar här och målade sig monstrigt och verkade ha mycket roligt. Vi åt god mat och tände ljus för pappa. Kladdkakan ovan gjorde stor succé!

Igår for resten av familjen till badhuset medan jag var hemma och rättade en rejäl bunt noveller. Många riktigt bra texter - roligt!

Tid för eftertanke

Jag håller på att fixa fotoböcker för de senaste åren och alltså tittat igenom en massa bilder. Det har varit väldigt omtumlande faktiskt. Starkaste minnena är förknippade med starka känslor. Vårt fantastiska bröllop, när Allis efter låååångt arbete kom till oss, när Isak kom som en raket, Alvas makalösa PSG-turnering och förstås den tunga sorgen när pappa lämnade oss. Så här i allhelgonatider är det naturligt att mina tankar går till det sista minnet.

Pappa var verkligen en glädjespridare av stora mått. Flera dagar i veckan bullrade han in för en kaffekopp och en pratstund. Det är det jag saknar allra mest; den vardagsglädje som han spred här hos oss. Och när jag tänker på att Allis och Isak inte kommer att minnas sin morfar så kan jag knappt andas för att det är så sorgligt.

Så idag ska vi gå till graven och tända ljus och sjunga för pappa. Du käre far, som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.

Vilken härlig morgon!

Syskonen Lundberg i fantasins värld!