Förresten...

... så har vi nu bestämt oss för att lillebror ska få heta Stig. Så coolt!

Tandvärk...

... är inte roligt. Kanske inte i paritet med foglossning men nästan. Värst är ju att jag är rädd för tandläkaren. Förmodligen behöver den arma tanden rotfyllas. I mina öron låter det som värsta tortyren, så jag bestämde mig för att leta lite information här på internet. Det kan omöjligt vara så hemskt som jag föreställer mig, tänkte jag... Men lyssna på det här:

"Tandläkaren rengör rotkanalerna med rotkanalsfilar vilka ser ut som tunna nålar av varierande grovlek med ett plastskaft. Filarna har cirkulärt arbetande eggar som kan användas att skrapa väggarna i rotkanalerna rena från vävnadsrester och bakterier."
Källa: http://www.tandvardsguiden.com/Pages/86.aspx/Behandling

Jag ryser i hela kroppen och funderar allvarligt på att dra ut tanden i stället. Mycket billigare och mindre smärtsamt. Annars får de söva ner mig, eller så får Peter följa och hålla handen och profylaxandas med mig. Jag genomgår hellre 14 förlossningar än detta...

Utomhusbio med mera

Vilken gigantisk filmduk! Uppblåst för utomhusbio i Lomtjärn i går kväll. Kul att det händer grejor i Älvsbyn! Kolla här:

http://www.budbarare03.blogspot.com/2010/08/man-maste-vaga-sticka-ut-haka.html

I torsdags var vi till BVC för vägning och mätning och det myckna ätandet visade sig på vågen ;) Lillebror vägde nu 5500 g och var 59 cm lång. Kära värld! Storlek 62 är perfekt och det mesta i storlek 56 är för kort i ärmarna. Lite trist att få lägga bort så mycket fina kläder redan.

Allis och Isak följde med för att hålla ordning på hela tillställningen. Vi svepte bara in Lillebror i en filt och gick ner till BVC. Allis bar extrablöjan och Isak hade ansvar över nappen. De visade stolt upp lillebror för Gunilla, som tyckte att han var jättefin!

Alva har plockat bort stygnen och det ser jättefint ut. Hon ska tejpa ärren ett helt år framåt, för att de ska läka så snyggt som möjligt. Hennes skrubbsår har också bleknat och svullnaden har lagt sig, så snart är det bara gluggen som påminner om olyckan. På måndag ska vi till tandläkaren igen, men det går nog inte att göra någon avgjutning för en provisorisk tand förrän om en par veckor till. Hon verkar inte känna av något speciellt efter hjärnskakningen. I går var hon och Matilda på utomhusbion i Lomtjärnsparken och det gick då bra.

Nu ska här fixas långfrunch! Önskar alla en toppendag!

Olyckligt!

I fredags fick jag ett sådant där telefonsamtal som man verkligen inte vill ha. Displayen visade att det var Alva som ringde och jag svarade "Tjenare bruttan" men det var en av handbollspapporna i luren. Han berättade lugnt att Alva cyklat omkull och att ambulansen var på väg. Jag fick veta att hon slagit ut en tand och gjort illa sig i ansiktet.

Resan från Tväråsel till Älvsbyn var evighetslång! När jag klev in i ambulansen och såg Alva ligga med nackkrage och ansiktet alldeles blodigt och svullet, blev jag konstigt nog helt lugn, totalt fokus på att lugna henne. Hon var tydligt omskakad och frågade hela resan, med lilla, lilla rösten: "Vad hände?" Jag svarade att hon ramlat med cykeln och hon svarade förvånat: Jaha... Frågandet upprepades ungefär var 5:e minut hela eftermiddagen. Det var otroligt obehagligt och inuti var jag så orolig, men utåt: lugnet själv.

Eftermiddagen tillbringade vi på akuten. Alva mådde pyton och det var ett evigt väntande. Resultatet blev tillslut sju stygn i ansiktet och en konstaterad kraftig hjärnskakning. På kvällen fick vi komma på avdelning för att övervakas över natten.

Först då (vid 19) blev Alva ordentligt kontaktbar. Hon mindes då INGENTING av de senaste dagarna. Bland annat var matchen mot Råneå (vinst 8-0) helt borta! Under kvällen började minnet sakta komma tillbaka och det första hon mindes från matchen var att Julia gjort sitt första mål i karriären, ett nickmål i krysset :) Natten var lugn. Personalen kollade status varje timme fram till klockan 01, sedan fick vi sova ostört. På morgonen kom en kirurg och tittade på hennes glugg och tyckte att tandläkaren kunde vänta till måndag, eftersom tanden ändå inte fanns kvar.

Efter lunch fick vi åka hem. Söta, snälla Sven kom och hämtade oss, så vi slapp vänta på bussen. Trött och mörbultad valde hon ändå att åka på den årliga grillfesten med tjocka släkten. Älskade unge. Jag är så oändligt tacksam över att det gick bra.

Peter är verkligen en cool farsa! På lördagen ringde han till mig och frågade var det fanns några varmare kläder till lillebror för han tänkte åka på Älvsbyns karneval och äta mat från alla världens hörn. Så han packade in hela konkararongen och drog iväg. Lillebror skötte sig med den äran och lät sig betittas, lugnt sovande.

För övrigt så övningskör vi nu med namnet Stig till lillebror. Pappa var ju verkligen barnens vän och att våra små barn inte får lära känna honom är så obeskrivligt sorgligt. Symboliken i att en man kliver ur tiden och en annan kliver in är fin, och de får en sorts kontakt ändå, fast de aldrig träffats.

Dagens Isak och Allis

Allis: VEM har spillt ut såpbubblorna??
Isak: Det var morfar som trillade ner från himlen!
Allis: Men morfar, då!
Isak: Och sedan åkte han upp igen i sin rymdraket...

En vecka!

Det här fotot är plötsligt en vecka gammalt! Som sagt: hur konstigt beter sig inte tiden? Förra veckan är förmodligen mitt livs längsta, medan den senaste gått i absolut raketfart!

Lillebror firade med att klämma sin första 6-timmarsnatt utan mat. Han åt klockan 22, somnade 23 och vaknade sedan klockan 5, absolut VRÅLHUNGRIG!! Efter nästan 170 ml ersättning somnade han om 5.30 och sov till 9.30. Vilken natt! Jag tackar ersättningen, magläget och larmet för det.

Igår kväll hade jag en svacka som hette duga, dock. Jag var trött som en gnu, efter den tidiga morgonen med läkarbesök, (Vilket lillebror passerade med OK-stämpeln som en smäck därbak) en lång dag med förkylda barn och make, plötsligt uppsvullna bröst och många funderationer vad jag skulle göra av det samt eget halsont. Men efter den här natten är det helt andra känslor som värmer.

Just nu sitter jag och lyssnar på Peter och Lillebror som snusar och sover, tittar på Allis och Isak som leker med lego, känner doften av höst i luften, smakar på min starka kopp kaffe med gräddskvätt och känner mig sprängfärdig av lycka.

Äntligen...

Onsdag morgon klockan 5 föddes vår otroligt stilige pojke! Vi åkte in vid 8 på kvällen före, med oregelbundna, fjesiga värkar och misstänkt vattenavgång. Ingen vidare progress dock så strax efter midnatt tog de hål på hinnorna och då drog det igång, men efter ytterligare ett tag (tidsbegrepp oklart) tar jag emot lite värkstimulerande. Andas lustgas och profylaxar för glatta livet.

Någon gång under natten ber jag om epidural och får det. Det som "knäckte" mig var att jag hade SÅ ont även mellan värkarna. (Efteråt såg jag att de succesivt ökat droppet utan att kolla om det var okej, förmodligen var det därför jag inte klarade av att hantera värkarna) Epiduralen var perfekt lagd, jag kände tydligt alla kontraktioner men de värsta topparna kapades och jag blev smärtfri mellan värkarna.

Klockan halv 5 var jag 8 cm öppen men huvudet låg fortfarande högt. Sedan gick det undan och ungefär fem i fem kände jag krystimpuls och bad att få lägga mig på sida, för jag ville föda så. Mitt i själva vändningsproceduren a lá valross, fick jag JORDENS krystvärk som drev ut halva ungen! Jag andades för kung och fosterland och barnmorskan höll emot så när nästa värk kom, kom resten! Då var klockan 4.59! Jag är otroligt nöjd med förlossningen, den var helt och hållet min. Jag och Peter var ett superteam, helt oövervinnerliga

Jag förstod rätt snabbt att det var en rejäl bit jag fått och mycket riktigt. Vågen visade 5020 g och han sprängde måttbandet med sina 58 cm! Moderkakan lossnade med viss hjälp men sedan ville blödningen inte riktigt ge sig och när jag blött 950 ml fick jag någon medicin i droppet och då gav det sig. Vi fick vara i lugn och ro länge, med vackra lillebror och det fantastiska fikat!

Lillebror (fortfarande namnlös) sover, sover, äter, bajsar, sover, äter, tittar vingligt och förundrat på världen med sina kloka, kloka ögon, släpper en brakfis, äter en slurk och somnar igen... Är det konstigt att man är upp över öronen förälskad?

Vinnare!

Men nu blommar löken! Jag har ju missat att rapportera de senaste framgångarna för Alva och hennes lag. I Umeå fotbollsfestival gick laget från klarhet till klarhet och VANN hela kalaset!! Grattis hela fina gänget

Väntan

Ja, hörrni, ärade läsare. Önskar att jag hade mera omvälvande att berätta, men icke. Här är det fortfarande lugnt. Jag har dock varit till bm idag och det var ändå hyfsat positiva nyheter. Hon gjorde en hinnsvepning som kändes, kan jag säga! Trots att jag haft oregelbunda, fjesiga och korta förvärkar var jag öppen nästan tre cm när hon började och hon "svepte" upp mig till 4 cm. Allt var mjukt och moget, men bebisens huvud stod bara precis i bäckeningången. Hon trodde att det skulle gå FORT när det väl sätter igång. Vi har ju en timmes resväg till förlossningen och förra gången gick det ju rejält fort också. Hon bjöd också på en gissning av vad det är för en filur som bor därinne: en skallig , lång pojke, drygt 4 kilo! Spännande att se hur rätt eller fel hon har!

Många sköna stunder idag:

*Jag har fått krama om Malin, mitt söta syskonbarn som bor i Göteborg till vardags. Kul att få se henne, trots att det var alldeles för kort stund.

*Rebecca kom in och gav en stärkande kram.

*Karin gav oss dagens gapflabb med de här bilderna:
http://tjofftjoff.blogg.se/2010/august/en-himla-tur.html

*Farmor och farfar kom och bjöd på fika och trevligt sällskap.

*Fjällmor skickar värmande och glada sms.

*Barnens lekar kan få vem som helst att le. Tar det här exemplet från igår:

Allis och Isak leker.

A: då var du som doktor och jag var som sjuk.

I: Okej! "Åh, en patient! Välkommen damen."

A: "Tusen tack!"

I: "Gapa stort! Nämen! Du har ju en jättestor morot i halsen!"

A: "Nämen, så förfärligt!"

I: "Du får kräkas här."

A: "Uäääähhhhhhh!"

I: "Gapa stort igen! Nu är du frisk." Nu var du som veterinär och jag var som en hund som hade fått ett galen köttbulle i i halsen...

Hoppas att nästa inlägg startar med en bild på den nya familjemedlemmen!