Idag är det fem år sedan P friade till mig, i solnedgången vid havet. Det är ett av mitt livs konstigaste ögonblick. Jag, som alltid ska överväga alla alternativ, som är hyfsat oromantisk och väldigt förnuftig, svarade JA till en man jag bara känt i några månader. Det är han eller ingen, kände jag.
Det är fyra år sedan samme P bar mig över tröskeln till vårt hus. Vi åt skrovmål på parketten i vardagsrummet och njöt i fulla drag av all YTA vi plötsligt förfogade över. Ett vardagsrum att dansa vals i.
Idag kom han med en absolut gigantisk bukett med fem limegröna höga gladiolus och jag är fortfarande kär i honom. Lyllo mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar