Igår var det ett halvår sedan pappa dog. Som med andra omvälvande händelser beter sig tiden konstigt. På ett sätt känns det som en evighet sedan vi vakade och följde honom till den sista vilan. Och på ett annat sätt känns det som igår. En stor del av mig väntar fortfarande på att han ska komma hem. Jag har en intensiv önskan att han på något sätt ska visa sig för mig, trots att jag varken är särskilt religiös eller tror på spöken. Åh, om jag kunde få uppleva det!
Snart fyller Alva år. Tomrummet efter pappa kommer att vara gigantiskt den dagen, när Lill-Lillan blir 11 år. Saknaden är mycket stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar