Stig David Krister...

... döptes i Storforsens kapell 2010-10-09 kl. 16.00.

Dagens huvudperson vaknade 7.45 efter 11,5 timmes sammanhängande nattsömn! Pappan, som skulle ha gett nattmålet som aldrig infann sig, sov vidare, förkyld som han var. Jag klev upp och bakade LCHF-tårta, fixade den andra tårtan, plockade och städade. Peter steg upp och vi grejade på för att få allt färdigt, ändå blev det stressigt på slutet... tur att vi har en turbo! Vi anlände till kapellet samtidigt med gästerna, skyndade oss att klä på Stig och få i honom lite käk. Fortfarande kändes det stressigt och svettigt! Men när vi gått fram och ställt oss framför världens vackraste altartavla, lägrade sig lugnet.

Anna-Karin Thorngren är en fantastisk präst, lugn men glad, seriös men inte högtravande och vacker så det förslår! Jag är så glad att det var just hon som döpte Stig. Vi började med att sjunga Tryggare kan ingen vara och inget öga var torrt. Vi tänkte så klart på pappa, som gett Stig hans namn, och som älskade Tryggare. I det ögonblicket var han så närvarande i mitt hjärta. Saknar honom så!

Alla i familjen hade uppgifter, som de skötte med stort allvar. Alva läste evangeliet om barnen och tände dopljuset, Allis hällde upp dopvattnet, Isak torkade av Stigs huvud, Peter höll i huvudpersonen och jag läste slutordet ur Barnaboken. Stigs uppgift, att vara söt och lägga in små bekräftande gurglanden, skötte han också med den äran!

Efteråt åkte vi hem till oss och åt varmkorv och fikade. Föräldrar, syskon och syskonbarn med respektive var bjudna och vi är ju en stoooor familj, så vi var över 30 personer. Tack fina mamma och svärmor som hjälpte till att baka tårtor! Stig fick så många fina paket bl.a. ett tennalbum av mormor, ett broderi av farmor och farfar, en kanin av David, en Ior av Karin (så klart!), en speldosa av Eva, sängkläder av Kicki, hemsydda kläder av Mari, kläder av Marklunds och det mest oväntade av alla: en BOB av Krille med familj! Naturligtvis av märket STIGA ;) Gladast över boben blev nog Isak, som fick fin hjälp att montera ihop den, så att han kunde ta en provtur på parketten!

Det var en fin dag. Jag kände mig så otroligt rik och tacksam över mina fyra (!) barn, min fantastiske make, som trots feber och snuva fixade dagen galant, över mamma och Ivan och Elsa, syskon och syskonbarn som förgyllde dopdagen. Det är lätt att bli varm om hjärtat med en sådan familj!

Ur slutordet i Barnaboken:

Kära älskade barn

/.../

"Som jag trodde på dig, vill jag att du ska tro på dig själv, och med den tron ska du försätta berg. Orädd, illusionslös, men full av kärlek ska du bestiga det berg som heter oöverstiglighet.
Se till din lust! Den är marken du står på. Den är drivkraften till ditt liv.
Se till din glädje och ditt skratt! Där ligger kärleken till livet och människorna. Sök din glädje allra mest envist, när den tycks som mest förborgad. Den finns intill dig, i dig.
Det svåra är inte fel. Det svåra bjuder till kamp. I motstånd ska du brottas med livet. När du växer har du segrat.
Låt dig aldrig bedövas, stämplas eller tystas. Sälj inte din själ.
Älska. Ta för dig. Lev.
Du har rätt till en plats på jorden. Slåss för den med kärlek!"