lördag 5 mars 2011

Allis hjärta

Vårvinterutmaningen startade på bästa tänkbara sätt, men på andra plan har det varit en svår avslutning av veckan. Tårarna trillar och tankarna är tunga. En influensa som följs av en magsjuka. Och på kvällen finns barnet inte mer. Hur kan det få hända? Hur orkar man? Hur förklarar man för syskonen? Vad kan jag göra? Jag och några andra gamla Anna-Wahlgren-vänner har skickat blommor och dikt och Mia har startat en insamling. Läs hennes blogginlägg här

Allis och Isak har märkt att jag varit nedstämd och undrat lite över den plötsliga ökningen av antal pussar, kramar och kärleksfulla ord. Jag sa bara att mitt hjärta var extra fullt av kärlek just nu. Och jag snodde min vän Annas formulering och berättade att Allis och syskonen har varsin egen plats i mitt hjärta fast bredvid varandra så de alltid når alla de andra. Efter en liten stund kom Allis med den här teckningen och berättade:
"Här är ditt hjärta mamma. I de blå rummen bor jag och Isak. Alva bor i det röda rummet och Stig bor i det bruna. De gröna rummen högst upp är mammas och pappas. Alva och Stig når inte er, men de kan bara ropa på oss så byter vi plats en stund. Ska vi ha några fler bejbisar? Nähä. Då är den gröna triangeln bara en grön triangel. Annars blev det ju inget hjärta. Eller förresten. Mormor kan ju bo där. Hon är ju lite ensammen"

Är det inte vackert, så säg!

10 kommentarer:

Anonym sa...

härliga tankar från en liten tjej. Du är så duktig Anneli på att uttrycka dig i skrift, det är underhållande att kunna läsa i din blogg// Linda

Angelica sa...

Helt gudomligt! Jag ler brett — med tårar i ögonen...

Nancy sa...

Åh vad härligt att min lilla berättelse (brukar berätta den för min äldsta dotter) kunde få en så ljuvlig spridning. Vad underbart skildrat av Allis. Tack för att du delade med dig. Stor kram från Anna-Nancy

Peter dl sa...

Känner tårar av glädje och sorg...

Anonym sa...

Håller med Linda om din blogg Anneli och känner som Peter tårar av glädje och sorg...tänk om man kunde backa tiden tillbaka...♥ /Susanne N

Anna Söyseth sa...

Glädje å sorg är verkligen nära sammansvetsade. Tänk vilken fin familj du har <3

Kramar

Karin sa...

Men gu så fint! Allis är så klok :)

Anonym sa...

Håller med anonym/linda

Lua sa...

Åh, vad roligt med så många kommentarer! Jag blir så varm inombords av era ord. Det finns många rum i ett hjärta...

Linda: tack för så fina ord! Vad glad jag blir!

Angelica: ja, det var verkligen rörande. Härligt att du blev berörd.

Nancy: stor kram tillbaka och tack för den vackra berättelsen.

Peter dl: älskar dig!

Susanne N: det är så roligt att du läser och kommenterar! Hoppas att vi kan ses någon gång...

Anna: ja, det är två sidor av samma mynt, på ett sätt. Kram!

Karin: visst är det! Hoppas att ni har haft en fin helg med päronen :)

linda: tack <3

Fjällmor sa...

åh... herreminje så underbar läsning

tack för att du delar med dig

längtanskram