tisdag 1 februari 2011

Första bilden

En bild på någon du umgås väldigt mycket med

Just nu är det ju Stig och jag som är mest tillsammans. Alla andra gör små utflykter till förskolor, skola och jobb medan vi lever i sus och dus här hemma. Just nu är den hetaste nyheten kring Stig att hans två första små tänder har tittat fram. Låt oss hoppas att dreglandet därmed ger sig lite. Jag började tro att vi skulle behöva lägga in honom på lassa för uttorkning!

Litet pm för umgänge med Stig:

*Ge honom mat, mera mat och massor av mat. Hittills har vi inte hittat något som han inte gillar!

*Umgås framför spegeln och skåda följande:

"Flörtisen är en liten humorist av Guds nåde, som smeker och busar med samma hämningslösa själ (och kropp).
En halvårsflörtis dyrkar kroppskontakt. Vidare dyrkar Flörtisen sig själv, vilket ju inte är att förvåna sig över.
Förälskelsen uppstår gärna framför spegeln. Flörtisen upptäcker då detta vackra barn, denna utomordentligt trevliga person i spegeln, och grips av salig och sällsam förundran.
Därefter får Flörtisen syn på modern eller fadern, som håller barnet och som nu finns där i två upplagor. Mycket märkligt.
Sedan växer förälskelsen fram. Flörtisen stirrar hänfört på festföremålet i spegeln, denna förtjusande männsika på vid pass sex månader, och kysser slutligen underverket mitt på munnen, i spegeln; romansen är ett faktum."
(Ur Barnaboken)

*En rågrut med Bregott på är den perfekta mutan. Serveras med fördel när bebis är i bara blöjan. Bregott är kletigt.

*Grejor är kul! Väldans gärna sånt som är på riktigt, som måttbandet, glasskopan eller fjärrkontrollen.

*Favoritplatser är i Babybjörnen när tvätten ska hängas, i diskhon när disken ska diskas och på mage på golvet i ett rum där alla är.

*Tråkig plats är skötbordet - värre orm har sällan skådats!

Och slutligen:

*När han gör pruttljudet: gör det med honom! Ett sådan sällsamt lyckligt leende värmer ända in i själen!

3 kommentarer:

Fjällmor sa...

Skratt!
Jag sitter här å tokflinar från öra till öra...

Pussa varandra från mig!

Countdown: 137 kg, 136 kg, 135 kg, .... sa...

Hahaha!!! :)

Det låter precis som med vår Eliot när han var mindre. Det skulle kunna vvara en historia av hans liv. Fy vad kul att läsa!

Vilka glädjespridare våra barn är! NJUT!

Lua sa...

Ja, det är i sanning ljuvligt!

Och som jag njuter. Aldrig tidigare har jag lyckats leva så mycket i nuet. Det är ju sista bebisen nu så det är bara att snusa och gosa för allt vad tygen håller!