Varje förmiddag har jag 45 alldeles egna minuter. (Förutom ett halvt öra som måste lyssna ifall Stig vaknar.) Kanske verkar det futtigt, men för mig är det en rikedom. Vad gör jag då med mina 45 minuter? I måndags drack jag kaffe och diskuterade världsfrågor med en god vän, igår läste jag om en 100-åring på rymmen och idag filosoferar jag här i bloggen. Lägg märke till att jag INTE hängde tvätt, diskade, städade, fixade frisyren, fyllde i hälsoblankett för Isak, bokade klipptid.... Dessa 45 minuter är mina och befriade från måsten. Det är "ingen" tid egentligen men ändå ger den kraft för hela dagen. Den tiden kunde slarvas bort och bara försvinna om man inte såg den, liksom. Har du någon sådan tid?
3 kommentarer:
Ja!
På vardagarna...
När de stora gått till skolan vill Lotass leka med sina tåg och lilltösen filosoferar ofta.. då hinner jag slösurfa lite, kolla mailem, dricka påtår, blogga ett recept eller bara tänka eller så...
Oftast får jag en kvart. Det gör underverk...
Hejhej, du verkar ha en fin blogg och trevliga inlägg! :)
Klokt värderat. Jag önskar att jag hade gjort/ tänkt så när barnen var små. Nu är dom vuxna och jag har hur mkt tid som helst att göra det jag vill.
Angående din 100-årsläsning: Är det boken om han som rymde från hemmet genom fönstret tro?
Glada hälsningar!
Skicka en kommentar