Pappas bror B har gått bort. Han var gammal och hade levt ett fullt liv, men det är så klart likafullt mycket sorgligt. Jag tänker på hans familj och särskilt på min kusin S, som jag haft så mycket roligt med. Självklart går tankarna också till pappa och hur det var när jag vakade på lassarettet och gick igenom det S just har upplevt.
När jag tänker på farbror B förflyttas jag tillbaka till 10-13 årsålder ungefär och till Tväråsel, där de också hade sommarstuga. Jag kommer ihåg att S hade mascara i en liten ask där man blötte borsten under kranen. Jag ser de gula gardinerna på vindsloftet, som såg ut som de man ritade: puffiga med omtag. Jag minns den OTROLIGT höga gungan som B spikat upp mellan två björkar. Undrar hur han gjorde när han satte upp den, förresten! Jag minns kalla bad i Piteälven med åkturer i ett traktordäck. Jag återupplever hur det kändes att sitta bredvid S på utedasset, som hade TVÅ hål. Jag ser framför mig ett rangligt litet kors när en kattunge så sorgligt gick bort.
Men det som påverkat mig mest från det hemmet är faktiskt en grön skylt där det stod:
Bekymra dig icke för bekymrena förrän bekymrena bekymrar dig.
Jag tyckte att det var så smart! Och roligt att säga. Det tycker jag för övrigt än - prova! Och många gånger under livet har den kommit för mig, den där gröna skylten, och hjälpt mig att se på framtiden med tillförsikt istället för med oro. Visst är det intressant hur små saker kan bli stora!
Nu: plocka upp solskenspojken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar