tisdag 25 januari 2011

Bakom rollen

Åh, vilken inspirerande, rolig, sorglig, tänkvärd och hemsk föreställning det var! Vissa delar att gapskratta åt, som mellanstadielärarinnans historia om en viss bank. Andra att gråta åt, som mardrömmen om trasmattan. Charlotte Lindmark är helt makalös. Från GALEN ilska till verkliga tårar, via tillbakahållen livslust är hon helt och hållet trovärdig.

I mitt inre slår vissa saker an mer än andra. Under föreställningen fick jag en aha-upplevelse och fattade ett beslut som kommer att påverka en fin människa i min omgivning på ett positivt sätt. Det är stort!


Föreställningen väcker frågor. När spelar man egentligen roller? Är den glittrande revydivan verkligen en roll? På ett sätt känner jag mig väldigt levande och sann när jag tar plats på scenen. Jag känner mig stark och lycklig när jag umgås med Peter, barnen, familjen och vännerna. Medan andra roller (som Florence Nightingale t.ex) skaver betänkligt.

Och så till den helt ljuvliga Pessimisten som gör ett gästspel efter föreställningens slut! Hon som säger: Hörrdu hän går int! Du hör va jag säj! Henne har jag personligen umgåtts rätt mycket med de senaste veckorna, faktiskt. När jag nu bestämt mig för att blogga mera och även annat än dagboksantecknigar har Pessimisten sagt: Men VÄM tror du ska läsa? Tror du att NÅN är intresserad av dina tankar? Du som har FYRA barn, ska väl int sitta och SKRIVA! Gör nå VÄTTIGARE i ställe, som å knyppla eller så... ;)

Nu är det ju så att jag älskar att skriva och rollen som knypplerska skaver alldeles väldeliga! Så jag tänker lyssna på Pessimisten, endast för att genomskåda henne. Jag ska svara: Hörrödudu! De som är intresserade ska läsa! Mina tankar är ju lika intressanta som någon annans. Och jag lovar att inte försumma mina barn, utan istället försumma tv-tittandet - okej?! Och det som gör en GLAD måste väl vara det vettigaste av allt att göra!

Det är nu hon tystnar, Pessimisten. Tittar nedlåtande på mig och klämmer i med "Jo, jo. LYCKA TILL" med ett tonfall som säger nåt helt annat. Jag tittar ömt tillbaka och säger TACK, som om hon verkligen menade lyckönskningen.

Om du får chansen, gå och se Bakom rollen och låt dig inspireras att leva närmare dig själv.

5 kommentarer:

Karin sa...

Åh vad härligt att du har blivit träffad! Träffad av något som gick raka vägen in, förbi både jante och pessimister och annat löst folk... ;) Kram till dig! Här är i alla fall en som vill läsa!

Veronika Markström sa...

I like Charlotte! And I like U!!! A lot! Fortsätt skriv du, jag läser absolut! Kram!

Fjällmor sa...

Oh ja!
Heja dig!

Du är en av de vackraste klokaste själar jag haft äran att lära känna

Ju mer du skriver desto bättre!

/din trogna läsare i fjällen

Susanne N sa...

Jaaa Anneli snälla fortsätt skriv, jag läser allt, det jag inte hinner tar jag igen o läser vid midnatt. Jag läser med ett leende på läpparna, du om någon skulle kunna skriva egna böcker o de bli storsäljare :)

Lua sa...

Karinottilia: Ja, det är så fantastiskt hur man kan bli stärkt och glad! Härligt att kalla de där två för "löst folk"! ;-)

Veronika: Åh, vad glad jag blir!

Fjällmor: så vackra ord! Jag blir mållös men jätteglad.

Susanne N: Oj! Tusen tack för dina ord. De värmer verkligen!