Bakom rollen

Åh, vilken inspirerande, rolig, sorglig, tänkvärd och hemsk föreställning det var! Vissa delar att gapskratta åt, som mellanstadielärarinnans historia om en viss bank. Andra att gråta åt, som mardrömmen om trasmattan. Charlotte Lindmark är helt makalös. Från GALEN ilska till verkliga tårar, via tillbakahållen livslust är hon helt och hållet trovärdig.

I mitt inre slår vissa saker an mer än andra. Under föreställningen fick jag en aha-upplevelse och fattade ett beslut som kommer att påverka en fin människa i min omgivning på ett positivt sätt. Det är stort!


Föreställningen väcker frågor. När spelar man egentligen roller? Är den glittrande revydivan verkligen en roll? På ett sätt känner jag mig väldigt levande och sann när jag tar plats på scenen. Jag känner mig stark och lycklig när jag umgås med Peter, barnen, familjen och vännerna. Medan andra roller (som Florence Nightingale t.ex) skaver betänkligt.

Och så till den helt ljuvliga Pessimisten som gör ett gästspel efter föreställningens slut! Hon som säger: Hörrdu hän går int! Du hör va jag säj! Henne har jag personligen umgåtts rätt mycket med de senaste veckorna, faktiskt. När jag nu bestämt mig för att blogga mera och även annat än dagboksantecknigar har Pessimisten sagt: Men VÄM tror du ska läsa? Tror du att NÅN är intresserad av dina tankar? Du som har FYRA barn, ska väl int sitta och SKRIVA! Gör nå VÄTTIGARE i ställe, som å knyppla eller så... ;)

Nu är det ju så att jag älskar att skriva och rollen som knypplerska skaver alldeles väldeliga! Så jag tänker lyssna på Pessimisten, endast för att genomskåda henne. Jag ska svara: Hörrödudu! De som är intresserade ska läsa! Mina tankar är ju lika intressanta som någon annans. Och jag lovar att inte försumma mina barn, utan istället försumma tv-tittandet - okej?! Och det som gör en GLAD måste väl vara det vettigaste av allt att göra!

Det är nu hon tystnar, Pessimisten. Tittar nedlåtande på mig och klämmer i med "Jo, jo. LYCKA TILL" med ett tonfall som säger nåt helt annat. Jag tittar ömt tillbaka och säger TACK, som om hon verkligen menade lyckönskningen.

Om du får chansen, gå och se Bakom rollen och låt dig inspireras att leva närmare dig själv.