Vi har en fnurra på sömntråden. Stig har svårt att komma till ro på kvällen och vaknar för tidigt på morgonen. Vi jobbar på med att trygga liten vän som dessutom är snorig och håller på att få framtänderna. För ett föräldraskap med Barnaboken i ryggen innebär ju inte att man inte stöter på patrull. Barn utvecklas och går igenom kriser, de blir sjuka och får tänder. Men i Barnaboken finns verktyg för att handskas med det som uppstår. Skillnaden är kanske inte hur man har det, utan hur man tar det.
Sedan är det aldrig dumt med perspektiv. För jag inser ju att många småbarnsföräldrar skulle betala bra för en sådan natt som jag tycker är eländig. En halvtimme innan han somnade. Ömsom gnöl, ömsom argt, ömsom ledset. Jag ramsade och höll vakt utanför dörren och han somnade lugn. En timme vaken mitt i natten. Täpp i näsan, vill sova med kan inte. Får Alvedonsupp i sängen och när den verkar somnar han lugn, efter betryggande buffning och ramsning. Väcks 7.30, en halvtimme efter utsatt tid, glad som en lärka.
Han är mycket piggare idag även om snoret fortfarande bildar 11 under näsan, så vi hoppas på en hel, vanlig 12-timmarsnatt i natt!
2 kommentarer:
Åh vilken underbar bild!!! :D
Hittade din blogg genom nån av lchf-bloggarna jag läser! =)
Mvh Susanne
Visst är den härlig! KUL att du hittat hit och välkommen åter!
Skicka en kommentar