En kär Anna-Wahlgren-bekant har mist ett barn. Det är så fasansfullt och obeskrivligt sorgligt. Jag saknar ord så jag lånar Anna Wahlgrens, än en gång.
Det är de vackraste barnen som dör
de som ingen ondska berört
de som är mjukare än andra,
kärleksfullare.
Det är de vackraste barnen som dör
läggs i jord i stället för i armar
och ljuset från just deras ögon
slocknar.
Det är de vackraste barnen som dör
medan hjärtan gråter
förbittrade, stela,
livsberövande.
Oförtjänta kom de
välsignade gick de,
de vackraste barnen
som dör.
Mina tankar är hos dig J, och de dina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar